Framtiden är oviss.
Alltid.
Kanske ännu mer markant i skuggan av en pandemi. Rädsla för det okända är grundläggande för många av oss, rädslan för att inte veta vad som kommer hända. Rädslan för vargen som kanske kommer att äta våra kor. Rädslan för att trädet på grannens tomt kanske blåser ner på vårt hus. Det kan hända men det kan också inte hända.
Att leva handlar ofta om att våga göra (svåra) val, våga testa sig fram, våga ha fel. Vi kan skylla på vår rädsla för att misslyckas som ursäkt för att inte testa våra gränser. ’Kanske skrattar någon åt mig om jag säger vad jag tycker. Kanske mår jag sämre om jag ändrar på det jag äter. Kanske förlorar jag mina besparingar om jag vågar starta eget.’
Men vad vi än gör för att skaffa full kontroll i livet så finns det alltid en massa saker vi inte kan påverka i världen och framtiden, vi måste lära oss släppa taget och acceptera att vi inte kan ha kontroll över vissa saker. Det vi kan är att fokusera på det vi har makt och kunskap att styra. Som våra tankar och våra känslor (som faktiskt föds av vad vi tänker).
När orostankarna går igång är det svårt att vara här och nu, och det är precis där vi behöver vara, i nuet. För det är här och nu vi kan skapa möjligheten att påverka vad som komma skall. Eller i alla fall hur vi kan hantera det känslomässigt. Är vi upptagna med att oroa oss så kan vi inte hitta någon lösning. Oron kan inte förutsäga framtiden men den kan absolut färga den svart innan den ens hunnit börja.
Coronapandemin, ett år med svarta rubriker och mycket elände, har ökat vårt behov av trygghet. Vi letar svar på basala existentiella frågor. Förutom grundbehovet av att överleva, vad är viktigt, viktigast i våra liv? Vad är vi tacksamma för? Vad kan vi egentligen vara utan? Hur flexibla är vi? Vad vill vi fylla våra liv med?
Att tänka positivt är inte att blunda för verkligheten. Det är att välja att acceptera situationen som den är och utgå från att det alltid finns lösningar till ett problem. På individ- och på samhällsnivå. Och oberoende av slutresultatet är det alltid bättre att våga satsa på det man tror är bäst än att inte göra det.
Som företagare vill man framstå som flexibel och förändringsvillig. Men, en titt i backspegeln visar att vi var många som inte var förberedda för en utmanande pandemitid. Det finns vissa saker som inte går att planera för, och det vi upplever nu visar just det.
I vårt fall har vi använt plan B, C och D, för att försöka rädda Ladan. Efter jul togs beslutet att stanna till och använda vintern till att framtidssäkra verksamheten. För att ha råd att komma igång igen när corona tröttnat.
För ibland måste man backa för att kunna ta sats och våga hoppa.
Och ibland måste man stanna av, hämta andan, reflektera och välja en ny riktning.
Vi berättar mer snart om hur vi har tänkt oss framtiden. Tills dess, ta väl hand om Dig och de Dina.
/Christiane
”Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund,
att inte våga är att förlora sig själv.”
Sören Kierkegaard, dansk filosof 1813-1855